knepig men vadå…..

Arkiv för oktober, 2015

Egoist, javisst.

Jag är en egoist men det kan jag leva med.

Jag ser först och främst till mig och min familj. Jag gör saker som på något sätt gynnar mig. Ska jag vara ärlig så skiter jag i det mesta annat. Det låter hemskt men om man analyserar det så är jag nog som folk e mest. Det gynnar nämligen mig och mitt samvete att göra gott i många lägen. Det gör mig glad och lycklig att kunna hjälpa och stötta vissa andra, inte alla men vissa.

Jag kan inte finnas för alla, det kan ingen. Jag vill inte heller.

Om jag måste välja mellan att kunna hjälpa några få ganska mycket eller en hel massa ytterst lite då är mitt val enkelt. Man kan bara bre ut en klick smör på ett begränsat antal mackor, sen är det slut. Efter ett antal mackor börjar det bli så lite smör att man inte kan smaka det ens.

Annonser

vänner i mitt liv

Varför minns jag nästan bara tjejer från min skoltid. Namn på dom kommer jag oftast ihåg liksom diverse episoder. Men grabbar som passerat genom mitt liv är som grå spöken. Jag har haft en hel del vänner bland grabbar men ändå är dom som bleka skuggor i mitt minne.

Jag hade en vän som heter Stefan under 80-90 talet. Honom kommer jag ihåg men det kan ju bero på att jag gifte mig med hans ex. Så var den vänskapen slut.

Genom scoutverksamheten fick jag som ledare flera manliga kollegor och även kvinnliga. Några av dom finns kvar i min vänkrets men det är om igen kvinnorna som jag har bäst band till.

Av alla de scoutungar som passerade vår kår innan vi lade ner verksamheten för gott så har jag fortfarande kontakt med några stycken, alla tjejer såklart.

Av någon anledning så har jag alltid haft lättast för att komma närmare tjejer. Kanske för att jag inte gillat det där grabbiga som att följa sportevent och festa som en galning. Visst har sådant passerat mig med men bara under kortare perioder.

Det är så jag är. Så e det bara


I Böckernas värld

Under min högstadietid var jag ofta försjunken djupt i böckernas värld. Efter en flytt bort från Lindeborg tappade jag kontakten med de flesta av mina vänner och eftersom jag ändå gick kvar på Lindeborgsskolan fick jag inga nya vänner där jag bodde.

Jag har alltid gillat att läsa och det blev ännu mer under de åren. Jag hade olika perioder i mitt läsande. Avverkade olika bokstilar och under de åren var jag bla fast i böcker om segelfartyg. En favorit var böckerna om Haratio Hornblower av C S Forester.

Jag mindes plötsligt dessa böcker i förra veckan och har nu i helgen avverkat en 12 timmar lång miniserie som bygger på några av dessa böcker. Fantastiskt vilka minnen det väcker.

Många besök blev det på det lokala biblioteket.


Vissa kommentarer från folk man känner väcker minnen. Ibland minnen som borde fått förbli glömda och ibland minnen som man tycker är kul att de poppar upp igen.

Idag handlade det om 80-tals fester. Jag var ju ingen storfestare i början av 80-talet. Ganska beskedlig liten grabb då. Men i slutet var det annorlunda.

Särskilt under min värnplikt gjordes lokala nöjjesställen i Enköping till röjjiga festställen. Vi drog till ”Munken” för att dricka. Det var den lokala puben och var man fattig så gömde man hembränt på den offentliga toaletten som låg runt hörnet från puben. Vi var många skåningar så det skulle snapsas i ”Skåne” men den snapsen hade de inte där. Men vi tjatade tills de faktist tog in några flaskor.

Joar Blå var dansstället så där hängde vi för att ragga brudar. Militärer stod högt i kurs där vilket de lokala pågarna inte gillade. Flera ragg man fångade upp där för vidare promenad hem till dom. En gång smugglades ett fruntimmer med in på regementet.

Under året där i Enköping avverkades det sprit, brudar och slagsmål i en strid ström.