knepig men vadå…..

Arkiv för februari, 2014

tjänsteresa

Att vara bortrest i jobbet var kul när man var ung men med ålder kom barn och familj, då känns inte sånt här lika kul längre. Längtar hem redan på utresan.

Annonser

blandat skit

Man borde kanske inte skriva om man inte har något vettigt att säga men det skiter jag i. Man skulle kunna säga att jag låter käften glappa.

Ikväll var jag med sonen på prova på aktivitet tae kwon do. Tror det kan passa honom. Han behöver röra sig och klubben verkar vara bra. Det enda minuset är tiderna. Kl 18 är tufft att hinna med efter jobb.

Jag har själv aldrig varit träningsgalning utom under en kort period 88-89 då jag faktist var vältränad.

De sporter jag pysslat med har oftast handlat om precision, koncentration och liknande. Styrka, uthållighet och snabbhet har inte riktigt varit min stil. Var och en till sitt. Jag har tävlat i skytte, både luftgevär och mauser. Under värnplikten tävlade jag med både pistol och kpist.


köpehögtider

Alla hjärtans dag, jag har aldrig varit mycket för att fira högtider som förmodligen hittats på av handeln. De försöker lura på oss att vi bara kan visa vår kärlek en dag om året och då genom att köpa saker. Jag faller inte för det knepet. Det är samma med halloween, vägrar lägga en massa pengar på en komersiell högtid. Det får räcka med de pengar julen kostar mig.


minnets labyrinter

Det är ofta som mitt minne sviker mig, ibland upprepar jag antagligen mig här i bloggen men det är så jag är. Bara att acceptera. Tvingar ingen att läsa det ändå.

Jag har några få hemligheter som jag inte delat med så många precis. Vissa av dom kanske hamnar här en dag, när jag känner mig redo. Någon sa en gång att jag bygger osynliga murar runt mig och bara släpper ytterst få inpå livet. Jag antar att det är sant.


1984 med pistolen i hand

detta året läste jag till elektriker ute på fosieskolan. Livet hade sina upp och nedgångar och jag mådde ganska kasst psykiskt. Jag hade några suspekta extraknäck under gymnasietiden. jag samplade ljud till musik och filmproduktion. Jag gick som nattvakt på bangården. Jag gjorde ett udda framträdande med musik där jag spelade basen i winnetka noisy blues. ingen lysande insats precis eftersom jag saknar taktkänsla och timing. det blev lite mekaniskt.

Jag spelade rollspel med min bror och datorspel med en kompis och ingen anade egentligen hur jag mådde då. Jag har alltid varit lite av svensk mästare på att bygga en mur runt mig och polera fasaden så alla trodde jag var en glad och positiv jävel. Så var det inte riktigt.

Under den tiden hade jag en till och från flickvän som hette Anne, jag kallade henne minan som i min Anne. Då och då kallade jag henne för min rostbiff, hon var en söt negress, svart med rosa godbitar som jag lite skämtsamt sa. Ibland kan jag undra hur det gått för henne sen.

Episoden med pistolen har jag nog tagit upp i ett annat inlägg så det lämnar jag nu, har jag inte gjort det så strunt samma. Det var bara en tragisk episod i mitt liv.


Min stig av minnen

Som innan så fortsätter jag min långsamma vandring på den stig av minnen som gömmer sig i min hjärna. 

Som bilförare har jag klarat mig ganska bra undan allvarligare olyckor. Jag har istället kommit till andras olycksplatser och hjälpt till. Men en gång kunde det gått riktigt illa för mig. Jag körde min flickväns lilla toyota starlet på davidhallsgatan i malmö. Det gick inte särsklt fort men från en sidogata kom en stor lastbil plöjande. Han körde mot enkelriktat ut på min gata och rammade den lilla toyotan i högerfronten. Knuffade bilen sidleds upp på trottoaren till vänster och manglade in den lilla bilen i husväggen. Hela toyotan blev spjutformad och jag klämdes fast ganska ordentligt. Underligt nog så skadade jag bara några knogar på vänsterhanden och slog i huvudet ordentligt. På sjukhuset kunde jag lämna tillbaka bilnycklarna till min flickvän. bilen hamnade på skroten


Arbetaren

Målet är nått, Jag lyckades äntligen landa ett jobb som jag verkligen trivs med. Där jag fär lösa problem och träffa massor med folk. Jag gillar verkligen mitt jobb, längtar efter måndagen redan på lördagen. Det är nästan så det är onaturligt ju. Helt fantastiska kollegor har man med. Det gör arbetet lättare.