knepig men vadå…..

Arkiv för mars, 2013

ödet

Ibland undrar jag varför vissa drabbas så hårt av det ena bakslaget efter det andra. Nästan som om ödet valt ut dom och bara skrattar dom i ansiktet hela tiden.

Hoppas att min vän får lite mer tur här i livet snart. Hon förtjänar verkligen bättre. Min underbara vän. Älskar dig såklart.

Annonser

dagens barn

Visst gjorde vi mer farliga saker när vi var små? Det känns som om dagens föräldrar, jag själv inräknat, vaktar mer på barnen. Jag försöker låta bli men kommer på mig själv med att stoppa saker som jag helt klart kunde gjort när jag själv var liten.

 

Vi raidade byggena kring Lindeborg i jakt på kul saker. Vi lekte ta fatt uppe på taken till byggbodarna och vi stal spik i kartongvis och spikade sen in tusentals spik överallt. Vi gjorde slangbellor som vi sen sköt stålkrampor med. Helt livsfarligt. Vi tillverkade pilbågar av plaströr och persiennlinor. Pilarna var blomsterpinnar som vi satte fast små dartpilsspettsar på. Lika livsfarligt det.

Vi klättrade i träd som idag skulle skrämma mig. Vi tillverkade lådbilar som vi sen körde nerför alla backar vi kunde hitta.

Vi lekte tjuv och polis på cykel och hade vansinniga ”bil”jakter som ibland slutade i rejäla krascher och det gjorde vi utan cykelhjälmar. Hur tusan överlevde vi.

När jag var 8 år fick jag en rejäl fickkniv av min morfar och den använde jag dagligen ute på gården. Det täljdes i allt möjligt. Man skar sig ibland men inte så ofta. Vi eldade papper och brände in olika texter i träställningarna med förstoringsglas och solen.

Våra lekar var ibland ganska våldsamma men vi skadade inga kompisar med vilje och vi mobbade nästan aldrig någon. Visst kom en del i kläm i våra lekar men dagen efter var man kompisar igen och allt var förlåtet.

Några få dumheter kan man ångra men på det stora hela var det en bra tid ute på Lindeborg.


cirkus Brazil jack

Nu e det ett bra tag sen jag skrev något så jag tar och gör det nu.

För några dagar sedan såg jag en affich från cirkus Brazil Jack och det väckte lite gamla minnen. Och minnen är ju vad denna bloggen till största delen handlar om.

Minns i början av 80 talet när jag hade PRYO eller om det hette PRAO då. Jag följde med på en rörläggningsfirma och vi skulle fixa något hemma hos någon i Malmö. Lägenheten var fantastisk, helt full av fotografier på cirkusartister. Den enda som var hemma och tog emot oss var dottern i familjen. 13-14 år gammal och vacker som en dröm föll jag direkt för henne.

När gubben som jag var där med var nere i bilen och hämtade saker passade jag på att prata med henne och plötsligt hade jag en helt underbar och spännande flickvän.

Hennes familj var cirkusartister sen flera generationer tillbaka. Tjejen var lindansare och trapetsartist. Snacka om att hon var vig och vältränad. Jag fick aldrig se henne i manegen eftersom det var vintervila för cirkusen och förhållandet inte varade så länge men jäklar vad spännande det var. Undrar hur det gott för henne i livet.